Älska-hata relationen

Jag älskar att umgås med mig själv och älskar att ha alla dessa häftiga konversationer med mig själv om livet, normen, vetenskapen, dansen och andra saker som gör mig lycklig. Jag antar att jag först och främst är bästa vän med mig själv och därefter kommer mina fina vänner. Det känns dock som jag har en älska- hata relation med mig själv. 

Alla dessa inre krav och förväntningar jag har på mig själv som kan göra mig till vansinne samtidigt som jag blir väldigt stolt när jag lyckas (men även olycklig då jag inte lyckas inom min planerade tidsram). Detta är en av alla saker som jag nuförtiden bearbetar. Jag vill inte förknippa lycka med specifikt antalet saker jag åstadkommer i nutid. Lycka handlar om så mycket mer!